lerig fiskpinne
Sitter och funderar på om jag ska färga håret.. hmm..
Alltid lika svårt att bestämma sig,
men när man väl börjat tänka på det så kan man inte sluta..
Det är som en drog som gnager och gnager, man vill göra det på en gång!
Man har ju så bra tålamod när det gäller sånt.
Trivs ju bra i mörkt hår.. men det blir ju större förändring om man gör det ljusare.
← ← Typ som den här, fast lite mörkare.
Jag är ju mörk i mig själv, men trivdes ganska bra att vara ljusare..
Vi får se, det lär ju märkas..=)
Ja, just det.. glömde att berätta om min leriga historia från igår..
Vi var ute och gick med Hubert igår kväll längs ån..
Lekte och donade..
Så gick vi över en lerig gräsmatta, där självklart jag halkade.
Swosch sa det så låg jag där i leran stel som en fiskpinne.
H. hoppade runt mig, för han trodde jag ville leka och M.
stod bara å tittade och skrattade..morr!
Reste på mig efter en stund, och konstaterade att jag hade lera från typ topp till tå på mig.
Med raska steg så gick jag(vi) hemåt. Pinsamt att gå runt så!
Trevlig lucia!
