Malin's

Jag tittade på en dokumentär igår kväll,
om "flickan med två ansikten"..
Hon hade två fungerande ansikten och två hjärnor.
De såg helt sjukt ut, när de matade henne i båda munnarna.
Stackars lilla flicka.
De bodde i Indien, där dyrkade de henne som en gud.
Familjen fick massa gåvor, för folk trodde att hon var
en reinkarnation(omfödd) som av en gud.

Ush, så hemskt, att de inte bara kan acceptera att det är en liten flicka som har genetiskt fel.
Hon levde bara några månader, sen dog hon på sjukhus.
Oddsen för att detta ska hända är 50 miljoner till 1.

Vilka konstiga saker som kan hända, bara ett litet genfel kan göra så att ett helt liv förändras.

Jag tänker extra mycket på barn och komplikationer just nu.
För imorgon den 22:a är det två år sedan mitt barn dog.
Det har gått så fort, de här två åren, men samtidigt kommer jag ihåg det som igår.
Det är det mest traumatiska som hänt i mitt liv, och får mig fortfarande att må dåligt.

Vissa dagar kan det räcka med att jag ser en gravid tjej,
för att jag ska springa hem och gömma mig under täcket.
Jag undviker att titta på program på tv som handlar om barnafödsel och graviditet,
för det orkar jag inte titta på.
Jag kommer ihåg rädslan och sorgen, när jag fick reda på hur det låg till.
Det vill jag aldrig behöva uppleva igen.

Jag är ju självklart glad för de jag känner, som skaffar barn eller har skaffat barn, absolut!

Det jag tänker på är om jag skulle bli med barn,
 hur himla rädd och nojjig, jag skulle vara.
Så fort jag fick minsta ont, skulle jag åka in.. det vet jag!
Jag vill ju självklart ha barn, eftersom jag skulle ha haft de.
Men det blir när det blir, när vi är redo..